Igår var jag och såg Mittiprickteaterns uppsättning av Staffan Göthes En Natt i Februari.
" Jag vet inte hur gammal jag var när jag skulle rymma. Nån hade verkligen gått över gränsen - jag antar att det var Mamma - och nu skulle jag minsann visa henne! Dom! Allihop! Jag gick bakom Konsum och satte mej i det höga gräset. Ingen kunde hitta mej här. Jag var osynlig. Jag var borta.
Jag vet inte hur länge jag satt där. Länge, kändes det som. Sen gick jag hem, antar jag. Jag minns inte.
Jag undrar hur barn i stan rymmer hemifrån? "
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/04/en-natt-i-februari-av-staffan-gothe.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar