I förrgår var jag och såg SAGOR, med STDHs Mimlinje.
"Jag önskar att man kunde se mer sånt här på Stockholms scener. Inte barnteater, utan den här typen av föreställningar där skådespelarens röst och kropp är det centrala. Och berättelsen. Tänk vad man kunde göra med vad som helst av Selma Lagerlöf. Eller vad sägs om att någon tar tag i The Ballad of the Sad Café? Eller något av Truman Capote? Eller hela jäkla Mumindalen?"
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/05/sagor-den-store-radgivaren-askeladden.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar