LOLITA, efter en roman av Vladimir Nabokov, Dramatisering Edward Albee, Översättning Ulla Roseen, Regi Nora Nilsson, Scenografi och kostym Sven Haraldsson, Ljus Micael Ericsson, Mask, Rebecca Afzelius, En viss gentleman Daniel Nyström, Humbert Humbert Johannes Bah Kuhnke, Lolita Caroline Söderström, Charlotte/sjuksköterska 1 Jessica Liedberg, Anabel/Louise m fl roller Gizem Erdogan, Clare Quilty/Bill Morten Løvstrøm Olsen, Constance/Rita m fl roller Nadja Mirmiran, Ung man/Dick/Läkare Johan Hafezi, föreställning 157 2014

Jag har sett LOLITA, på Kulturhuset Stadsteatern:

"På den gamla goda tiden, innan Vasateatern stängdes och svaldes av ett hotell, spelade man Edward Albees pjäs Geten, eller Vem är Sylvia? Det är en för publiken väldigt krävande pjäs om en man som blir förälskad och lämnar sin familj för en get. Japp: Tidelag så det stänker om det. Jag satt i salongen och försökte förstå. Det handlar om en alternativ livsstil, javisst, och det hade varit så mycket lättare om han istället för ett djur hade fallit för ett föremål: 

”Mamma, pappa, jag är kär i en stol. En gungstol. Hon heter Viktoria och hon vill gifta sej med mej.”

Eller, vad är det nu man kallar såna som blir förälskade i Berlinmuren och Eiffeltornet? Objektofiler? 

”Älskling, när du läser det här har jag lämnat dej för Ölandsbron. Han kan ge mej så mycket mer än du kan, och det känns som om han, till skillnad från dej, är på väg någonstans.”

Det har jag lättare att förstå: jag är själv lite svag för New York. "
Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/09/lolita-efter-en-roman-av-vladimir.html